Förlossningsberättelse William

Att komma ihåg allt såhär 1år efter förlossningen är lite svårt. Jag har frågat Michel massor!

Ca kl 2:30 på natten den 15 april 2015. 3 dagar innan beräknad förlossning.

Värkarna startade ganska ordentligt på en gång men jag kämpade på ett tag innan jag blev mer och mer irriterad över hur tusan Michel kunde sova igenom mina nu ganska högljudda profylaxandningar. Jag kanske låg där i sängen en halvtimme med värkar innan jag började klocka dem med en app jag laddat ner. Till slut väckte jag Michel lite smått grinig sådär.

Vi går ut till soffan och jag lägger mig ner och försöker andas igenom värkarna där. Vill inte väcka Lucas. Jag fortsätter klocka värkarna. Var 4 minut ungefär, ibland tätare. Michel ringer mamma och ber henne komma. Sen ringer han till förlossningen på Karolinska som säger att det är fullt. Precis vad man vill höra när man ligger där. Men jag är så upptagen med att andas och jag hinner tänka att det löser sig. Nu gör det riktigt jäkla ont. Tycker inte att det hjälper att andas. En halvtimme går innan de ringer upp och säger att det finns plats på BB Sofia. Mamma hade kommit och nu börjar jag må illa, Michel springer och hämtar en hink och jag vet att det är nära nu.

Jag har så ont nu att det är svårt att gå samtidigt som värkarna kommer. Jag måste stanna upp varje gång. Precis innan vi ska hoppa in i bilen kräks jag. Klockan är runt 4.

Michel kör fel några gånger. Konstigt nog har jag inte så farligt ont i bilen, kändes väl skönt att vi var på väg. Till slut står vi på parkeringen utanför BB men vet inte exakt vart vi ska så vi ringer igen. De säger åt oss att köra upp till någon dörr så kommer de ner och öppnar.

Precis innan jag går ut ur bilen känns det som att jag kissar på mig. Men inte jättemycket. Jag tänker att vattnet har gått. Vi går in och åker upp med hissen och där blir jag mött av två barnmorskor som tar tag i varsin arm om mig och leder mig till rummet. Nu är klockan 4:30. Michel går och parkerar bilen. Jag säger knappt hej till de som mötte mig för nu gör det ont igen, berättar bara ynkligt flera gånger att jag vill ha ryggmärgsbedövning.

Inne i rummet klär de av mig kläderna och precis när jag blir undersökt kommer Michel tillbaka. Barnmorskan tittar på mig och säger "Helena du är öppen 10cm, vi hinner inte ge någon bedövning, det är dags att föda". Jag börjar nästan gråta. Blir både glad och rädd.

Jag får testa en ställning jag hört är poppis och får andas lustgas men jag känner mig otroligt obekväm. Kör ändå på en stund, har så sjukt ont att hela jag skriker att det här går bara inte. Huuuur ska jag klara av detta utan bedövning!? Lustgasen hjälper inte alls. Andningen hjälper inte. Jag hann känna mig besviken över hur jag inte alls hade samma lugn som när Lucas föddes. Får inte heller samma stöd från barnmorskorna som den gången. Vissa av dem bara står där och glor och jag vill be dem gå. Ångrar att jag inte sa något.

Tycker inte riktigt någon hör mig när jag säger att jag inte vill stå i den där ställningen. Till slut blir det att jag ligger på sidan och nu är det dags att krysta. Äntligen får jag känna hur det är! (Med Lucas kände jag inga krystvärkar, antar att bedövningen tog så bra). Efter kanske 4 krystvärkar är han ute! 05:13 den 15 april 2015. Så häftigt! Älskade lilla William. Vi har blivit tvåbarnsföräldrar och Lucas har blivit storebror <3

 
Allmänt | |
#1 - - Anna:

Fantastiskt fint ❤️❤️❤️

Svar: ❤️
Helena Sohlberg

#2 - - Ansi:

Har äntligen fattat hur man kommenterar! Haha! :D

Ååh jag avundas att det gick så snabbt att föda för dig! Dock är jag inte avis på alla extrema värkar. Hehe... Tänk att William är så stor nu! Tänk att det har gått ett helt år! Lille söte glade Wille! <3

Förstår att du inte kommer ihåg allt. Minnena bara försvinner allt eftersom. Har själv bara fragment. Thomas minns typ ingenting. Måste nog se tillbaka på förlossningsberättelsen själv. :)

Kramar!

Svar: Haha! Vad bra, tycker om när du kommenterar :) Ja alltså man blir ju lite nyfiken på hur fort det skulle gå en tredje gång haha. Jag föredrar en lite längre förlossning som med Lucas (5-6 timmar) men där förstörde epiduralen mycket. Hade nog sluppit den hemska sugklockan om jag valt någon annan smärtlindring. Känns helt sjukt att han blir 1år! Min bebis <3
Helena Sohlberg

Upp